"Vidrörd öppnar
sig varelsen i glipor
och en värld strilar
mot hjärtstammen.
Blicken man är i ser
hjälplöst in i de andra.”
Hur ska vi vara tillsammans? Hur ska vi hitta vårt fäste i tiden? Ark talar med en stark materiell melankoli som samtidigt verkar i ett ljus. Här finns ett samhälle och en familj, en far och ett barn. Här finns naturen som blåser och lyser och människor vars ansikten befinner sig utanför dem själva, bredvid varandra.